2009...nu på svenska. + Varför blogga?

(Sorry, only in Swedish...)
Tänk vilka möjligheter som internet har öppnat upp för människor med uttrycksbehov. Det finns inga gränser. När jag debuterade på den svenska bluesscenen 1994 så var hemsidor rätt ovanligt bland band, Myspace och andra forum för byggande av nätverk och möten med fans skulle fortfarande dröja. Man fick helt enkelt nöja sig med Postverkets tjänster för kommunikation med såväl arrangörer som eventuella fans.
Jag gjorde faktiskt ett försök med ett nyhetsbrev (gjort av papper!!!) ett tag.
I det stora hela så tycker jag att det är alldeles fantastiskt med dessa möjligheter som finns nu. Tack vare nätet så har jag fått släppa en platta på ett amerikanskt bolag, turnerat i USA, sett mina skivor resa jorden runt till lyssnare i länder som Australien, England, Polen, Tyskland, Finland, Norge, Danmark, Frankrike, Holland, Belgien, Japan och lärt känna mängder med underbara musikfans.
Jag har omfamnat den nya tekniken och använder den dagligen. Men för er som följt vad jag skrivit på min blogg sedan starten för snart ett år sedan så har mitt skrivande här inte blivit särskilt frekvent. Kanske för att jag inte följt min egen riktlinje att skriva såväl på svenska som engelska eller kanske för att jag helt enkelt inte vet om någon egentligen tar del av vad jag skriver. Kan ju mycket väl vara så att de som ÄR intresserade av min musik är mindre intresserade av alla de förryckta tankarna som föder musiken?
Någonstans så tror jag också att jag känner ett litet motstånd mot att följa en så starkt populistisk trend som att blogga. Det är väl knappast någon som säger emot det faktum att det florerar alldeles för mycket åsikter och vardagsredogörelser på svenska bloggar som omöjligen kan vara av större intresse för någon?

Just idag vet jag inte var just min blogg kommer att ta vägen. Ordet är viktigt för mig, i synnerhet det skrivna ordet. Skrivandet har följt mig genom hela livet från skolans uppsatser, skoltidningar, frilansskrivande för lokalblaskan till de där novellerna och romanprojekten som fortfarande inte har publicerats.
En blogg kan vara ett bra ställe att låta sina texter möta eventuella läsare för omedelbar feedback. Om detta råder det ingen tvekan. Kanske det är så det kommer att bli? Eller inte.