I'm not a kid anymore

It's Tuesday. I've been away from the blues scene since late last year. Just like I planned. I'm spending my days writing, thinking (a lot!!!) about 2010. There's so many things that I would like to do. So many projects that I need to do. I'm getting all worked up over the state of the world and this country. People getting tired of my constant ranting over political issues but I can't stop. It's OUR responsibility!
I got a crazy idea yesterday. Could I really do it? Wait and see. Long overdue in every way. I've a hard time getting any rest. I don't like to rest but I know I need to. I'm not a kid anymore. A couple more of Henry Rollins books arrived yesterday. Good stuff. Today the brand new Jello Biafra CD arrived. Sounds really good. Jello is the man!

HENRY ROLLINS

Är inne i en massiv Henry Rollins period just nu. Ska ärligen erkänna att jag inte haft någon större relation till mannen genom åren. Tyckte aldrig att Black Flag kunde mäta sig med Dead Kennedys och andra husgudar och var aldrig intresserad nog för att ta del av hans Spoken Word-inspelningar. Det var när Henry Rollins Show dök upp på SVT härom året som jag satte mig ner och lyssnade till vad han hade att säga på allvar. Blev intresserad nog för att gå djupare och fann hans USA/samhälls kritik välformulerad och extremt underhållande.

Rollins enorma energi och förmåga att använda sin kreativitet på så många sätt för att få ut sina tankar och ideér är oerhört inspirerande. Inte minst eftersom jag också fått uppfattningen att Rollins själv har, i princip, total kontroll över sin utgivning via eget förlag och skivbolag. För en person som mig som arbetat enligt "Do it yourself" -prinicipen i 15 år så är en person som Henry Rollins tveklöst en förebild.

Hans musik lämnar mig fortfarande rätt kallsinnig (även om jag bugar mig djupt för den våldsamma energi som är synonym med Rollins musik) men hans böcker och Spoken Word-framträdanden är enormt bra och rekommenderas varmt. Grämer mig en hel del över att jag inte kan besöka någon av hans kommande framträdanden i Sverige men finner tröst i att några böcker till snart landar i brevlådan och att hans senaste DVD ligger hemma för visning under kommande helg.

Slim

ANNA ODELL OCH VIKTEN AV DEN ÄRLIGA KONSTEN

2009 har varit ett år då konsten stått i fokus och debatten rasat vilt mycket på grund av Anna Odells verk Okänd, kvinna 2009-349701. Genom mitt eget prosaskrivande så har jag också tvingats ta ställning till huruvida en upphovsman bör anpassa sitt verk av hänsyn till omgivningen; såväl den närliggande i form av familj och vänner och den som består av samhället i stort med tillhörande normer och moral. För de flesta skapande människor så består själva skapandet av en evig ström med frågor, ifrågasättande och filosoferande kring eventuellt mottagande och konsekvenser. Detta är en naturlig del i att skapa verklig konst. Jag skriver verklig för, enligt mitt sätt att se det, så finns det gradskillnader i hur konst känns även om olika skapelser landar olika i olika människor. Men för mig så är den interna diskussionen ett säkert kvitto på att jag är på rätt väg. Det som uppstår utan kamp, oro och ifrågasättande blir sällan bra nog. Jag anser förstås att Anna Odell lyckades synnerligen väl med sitt konstverk. Hon berörde fler människor med ett enstaka verk än vad flertalet konstnärer gör med ett livsverk. Hon lyckades också skapa en debatt bortom själva konstverket som förhoppningsvis lyckades belysa hur illa det står till med delar av den Psykiatriska vården i Sverige. Detta ska tveklöst applåderas. Baksidan av all uppståndelse kring Anna Odells verk är kanske att hon i viss mån skapade en ökad badwill bland människor som redan anser att kultur är märklig och får alldeles för stort ekonomiskt stöd. Men i slutändan så tror jag att summan av detta ändå blir betydligt mindre än fördelarna. Den bästa konsten ska provocera, belysa tveksamma samhällsfenomen, vara en kritisk röst, spränga tabun och bidra till människors självständiga tänkande. Detta sker inte genom att vi som skapar låter inre och yttre kritik skrämma oss till tystnad. Det är när vi lockar upp skiten till ytan som den blir mindre skrämmande och hanterbar. Genom att vara skapande människor tar vi också på oss ett ansvar genom att bli röster för de som inte kan ge uttryck för sina tankar och känslor. Det är ett monumentalt ansvar som vi måste axla med största allvar. Att vara en ärlig röst som skalar bort alla skyddslager som bara bedövar oss människor och gör oss ännu mera rädda.

När jag arbetade med min bok så kunde jag inte gömma mig på samma sätt som jag gjort i mitt låtskrivande på engelska. När orden tornade upp sig framför mig på ark efter ark så var hela tiden min ambition att inte väja när meningarna började slita i mitt inre. Det fula och hemska var tvunget att beskrivas just på detta sätt medan det vackra fick iklädas ett lyriskt och romantiskt skimmer. För det är ju så vi är, eller hur? Fullkomlighet och ofullkomlighet bildar enheten vi kallar människa.
Det är väl inget vi borde vara rädda för?

2010 ETT ÅR I POLITIKENS TECKEN?

ÅRETS SISTA DAG
Årets sista dag är kommen och som brukligt är för detta med sig tankar kring det gångna året och det som komma skall. 2010 år ju, som bekant, valår och sällan har jag känt så starka känslor inför ett val som detta. Högeralliansen har gjort allt i sin makt för att lägga in en högre växel i den nedmontering av välfärden som sossarna (jo så var det dessvärre) påbörjade under sin senaste mandatperiod. Vi står nu inför en samhällssituation där alla som inte har rejält med deg på banken snabbt kan hamna på gatan och i värsta fall i förlängningen dö. Med arbetlöshetsersättningssystem och sjukförsäkringsregler som snart inte står USA långt efter så har vi snart ett samhälle där bara den starke överlever.
För mig har det aldrig varit så enkelt att det handlar om höger eller vänster gällande politiska sympatier även om jag oftast upplever att den traditionella vänsterpolitiken ligger närmare mitt hjärta. Men det vänsteralternativ som finns att rösta på idag känns bara som ett dåligt och bara något bättre alternativ än den sittande sörjan med Reinfeldt som inte under några omständigheter kan tillåtas få förnyat förtroende. Jag vågar inte ens tänka på vad det skulle kunna innebära för Sverige.
ETTT NYTT PARTI?
Är det rent av ett helt nytt parti vi behöver? Ett parti där solidaritet är nyckelordet? Ett parti som propagerar för ett samhälle där den starke hjälper den svage? Ett parti som går i fronten för nedmontering av krigmakt och krigsindustri men som värnar om sjukvård,generösa sjukförsäkringsregeler och kvalitativ värdig äldreomsrog? Som vill se en skola där individen står i centrum och får undervisning som anpassas efter behov och där ingen bedöms efter stela betygssystem som bara hetsar och bryter ner? Ett parti som säger stopp när kapitalet skriker efter mer och väger upp med särskilda beskattningssystem som sätter stopp på girigheten? Ett parti som verkligen ser vikten av att ALLA måste ta del av arbetet för en bättre miljö?

Jag vet att jag kommer att ta med mig mina funderingar och använda mitt lilla utrymme från hemsidor och blog, genom låtar och scenframträdanden för att åtminstone ventilera och väcka frågor. Det är genom debatt och en tilltro till det demokratiska systemet som vi tillsammans kan förändra vår värld till det bättre.

LÅT OSS TILLSAMMANS GÖRA 2010 TILL ETT GOTT NYTT ÅR!

Slim

MINNS NI BOKEN?

En del kanske minns att jag i ett tidigare inlägg refererade till ett pågående "bok"-projekt? Nu har jag satt punkt för den sista raden och finner texten vara så klar som den kan vara just nu. Vänner läser eller har läst. Åsikter trillar in och förmodligen kommer texten att genomgå fler förändringar innan den når sin slutgiltiga version. Härmed slänger jag ut ett litet smakprov i cyberspace, håll till godo.

OM NI BLUNDAR FINNS JAG INTE av Anders Landelius


I got to keep movin’ I got to keep movin’
Blues fallin’ down like hail, blues fallin’ down like hail
and the day keeps on my knee,
It’s a hellhound on my trail, hellhound on my trail”
(Robert Johnson)

Hotellrummet är OK, tveklöst bättre än genomsnittet. När man tillbringar mer tid på hotellrum än hemma så lär man sig uppskatta nyanserna.
Ja, fy fan vilka rum jag slaggat i genom åren! Kommer nog aldrig glömma det risiga ungkarlshotellet i Malmö med cigarettbrännmärken i väggarna där pundarnas och fyllonas skrik höll mig vaken hela natten eller horhotellet i Chicago med torskarnas stånkanden vägg i vägg och dom solkiga lakanen som gav mig klåda i en månad.
För att inte tala om kommunisthotellet i Polen där den alkoholstinkande portieren rastade jycken i korridoren. Fy satan, man fick kryssa fram mellan hundskiten när man tog sig till rummet! Inte fanns det varmvatten heller och toapappret var som sandpapper; kunde knappt sitta under hela turnén.
Det var, till och med, hål i väggarna, ytterväggarna! Polsk luftkonditionering.
Fast värst är nog ändå dussinhotellen. Scandic kedjorna som inte ens erbjuder absurda minnen som kan bli till låtar utan bara dödar med sin förbannade likriktning och, till slut, blir till en suddig dimma där Kalix lika gärna kan vara Kristianstad. Hur många gånger har jag inte vaknat utan att ha en aning om var jag befunnit mig?
När jag börjat morgonen med att rota i turistinformationen på skrivbordet för att hitta ett ortsnamn som nämndes tillräckligt många gånger för att troligen vara den jag befann mig på.
Här finns det, åtminstone, en hemkänsla och en viss personlighet som jag gillar. Måste vara ett av få hotell i Sverige som inte tillhör någon internationell koncern. Försöker alltid bo här när jag giggar i Uppsala.
Schyssta ytor, hygglig konst på väggarna, badkar istället för dusch och en liten soffgrupp. Fast jag har aldrig fattat vad dessa soffgrupper ska vara bra för i ett hotellrum. Åtminstone inte längre.
När man var rookie och turnélivet var ett enda långt partaj med polarna i bandet då hade det suttit fint med en soffgrupp. Men nä, då fick man nöja sig med att knoppa på en soffa hemma hos någon godhjärtad arrangör, i turnébussen eller i bästa fall på något vandrarhem. Nu vill jag bara vara ifred. Pallar inget socialiserande efter ett gig.
Egentligen har jag nog alltid velat vara ifred men pressen var väl för stor gissar jag. Det outtalade tvånget att leva upp till myten. Människor vill ha sina musikanter på ett visst sätt.
Måttfulla hälsofreaks passar knappast in i gängse uppfattning av hur man ska bete sig. Ja, om man inte är Lill-Babs eller Carola kanske. Då ska man hålla sig sund och fräsch. Fast det vete fan om inte Lill-Babs supit i sina dar och njutit både en och två manliga groupies. Kan ha fel förstås men finns det inte något skälmskt bakom det där leendet, bakom den där helyllefasaden? Det handlar ju om att presentera det som folk vill ha. Vad som sedan är ett skådespel får man ju inte alltid veta. Vissa är ju bättre än andra på att hålla garden uppe.
Jag har alltid tyckt bäst om att dricka ensam. Har nog alltid ansett att folk på fyllan förvandlas till idioter. Antingen till glada idioter som vill sprida kärlekens budskap till alla som råkar passera inom räckhåll eller galna idioter som när som helst kan slå ölpavan i skallen på en. Nä, idioti utövas bäst allena. Det är min fasta övertygelse.

Copyright Anders Landelius 2009

Some traditional blues for you!

I found these two clips on You Tube from a night together with Sick'n Blues last year. A good day at work!

THE DVD/CD-BOX'S AVAILABLE!!!!!

Yes, here it is; the DVD/CD-Box (digipack)(double set, 1 DVD and 1 CD) recorded live at SATYRBLUES 2008 in Poland. This is a concert with my own songs from "One man riot" (and a few more originals) recorded together with The Soulbastards. This is a quite rough recording with the usual mistakes that you'll find a non-edited live recording but if you like "One man riot" there's a BIG chance you like this DVD/CD. It's is a beutiful product and the artwork alone is worth the price. The box is also VERY limited and I only have a few copies available for sale.
You can order the DVD/CD directly from me and I'll ship worldwide.
Price? 200 SEK, 19 EUR, 29 USD + shipping.
You will also be able to buy the DVD/CD from a few selected stores (Smokestack Stockholm and Skivlagret Linköping).
Send me a mail and I'll tell how to get a hold on your personal (signed if you like) copy of this rare and exclusive product.

Slim